Bättre sent än aldrig…

Jag har inte kommit mig för att se Slumdog Millionaire ännu, men igår gjorde jag slag i saken. Den har ju trots allt lovordats så mycket att jag kände att jag måste se den. Jag tyckte den var så där om jag ska vara ärlig. Jag tyckte inte alls att det var en ”feel good film” som många sagt. Jag var deprimerad hela tiden jag såg den, fy vilka hemska livsöden! Jag kan dock förstå att den blivit omtalad och vunnit massa priser och den är sevärd men jag tyckte mest den var hemsk. Matte tyckte den var bra så jag kanske bara var på mammahormonkänsligt humör.